Detta hade vi planerat in i början av veckan om jag minns rätt.

Eller tänkt på de har vi gjort ett tag.

Men idag blev de av.

Emelie hade hittat en app som heter "Julens goda" som har några recept.

Både matlagning och bakning fast då endast jul saker, logiskt!

Där hade hon hittat något jag inte visste fanns faktiskt: Pepparkaksmuffins.

Va lite små skeptisk måste jag säga, men de va värt att försöka.

På bilden ser vi den mest lyckade av dom alla när de gäller toppingen.

Toppingen räckte inte till alla muffins, två fick vara utan tyvärr, men med va de goda! Utan vet jag inte än.

Rekommenderar verkligen att göra dessa, speciellt om man får hem lite jul gäster är detta nog gott till kaffet! 

Under tiden fick Penelopé vara hos sin mormor så mamma kunde baka ;)

Det va mysigt att baka idag med en vän! Va länge sen vi gjorde något ihop nu då jag kort tid innan tjejen kom va mycket hemma och nu när hon kommit också är hemma en del och väldigt upptagen med henne.

Stackars Emelie fick gå hem till mig och även när hon skulle hem, men är tacksam för att hon tog sig den kraften för att komma & baka & prata med mig!

BVC tanten va hemma hos oss för en vecka sen och då vägde Penelopé (barn går ner första få dagarna och sedan upp igen) 3270 gram.

Nu när vi va på BVC vägde hon 3540 gram och va 52.5 cm lång! 

Hon har därmed gott upp bra i vikt och vuxit! 

Helst vill man ju att de inte ska växa utan förbli såhär små och söta, men nä...

Men BVC tanten va nöjd med viktuppgången och allt annat som hade med henne att göra med.

Än är de inga problem med damen.

Hon äter som hon ska, hon sover på nätterna och har utgifter med så att inga problem uppstår i magen än.

Det är riktigt skönt. 

Hon är ju mammas lilla älskling <3

Vet att innan lilla tjejen kom gissade några på vad det blir och hur stor barnet kommer bli.
Några gissade när det kommer med.
Tänkte att jag skriver de som gissat och vad de gissade.
Så ser ni hur nära ni va.

Alltså rätt i slutändan blev: En flicka, kom efter BF (18 November, 2 dagar efter), 50 cm och 3422 gram.

Såhär gissade ni:

Johanna Lundquist: En flicka, kommer innan BF, 47 cm och 3000 gram.
Min mamma: En pojke, kommer innan BF, 50-51 cm och 3200-3500 gram.
Peter Zetterberg: En pojke, kommer 18 November, 52 cm och 3876 gram.
Izabella Wremstad: En flicka, 54 cm och 3678 cm.
Jennifer Goodwin: En pojke, 50 cm och 3244 gram.
Jennifer L Haaga: En flicka, 53 cm och 3598 gram.
Julia Morris: En pojke, 52 cm och 3267 gram.
Malin Petermann: En pojke, 51 cm och 3660 gram.
Frida Andersson: En flicka, 52 cm och 3600 gram.

Roligt att ni gissade!
Själv hoppade jag att gissa på någon storlek på henne, men jag visste eller så att det skulle bli en liten flicka.
Stod fast vid det hela graviditeten!
Till och med när en dam kom fram till mig i Bokia och sa att hon ser på min mage att det blir en pojke.
Riktigt fel!
Så nu vet vi att magen säger inte vad det blir ;)

Kan knappt tro det!
Idag har det gått en vecka på dagen sedan jag fick min underbara lilla flicka!
Åh vill att tiden egentligen ska stanna och att hon inte ska växa och alltid förblir så liten!
Men icke de!

Under denna första veckan har vi börjat få in rätt bra rutiner tycker jag.
En del säger att man inte får sova på natten och att de skriker jämt och vad vet jag vad.

Denna damen funkar på detta sättet att hon nu i alla fall sover.
Vid elva tiden någon gång ungefär går vi och lägger oss. Innan de har hon haft en vaken stund så hon är ju trött.
När hon fått i sig lite mat i magen så somnar hon super gott och jag ganska snabbt med.
Då kan hon sova 4-5 timmar, kanske 6, hon har vaknat i alla fall lite olika, men vid 3-4 tiden i alla fall på ett ungefär, men inte innan 3!
Då blir det lite mat för henne igen och sedan somnar hon och sover cirka 3 timmar till.
Då blir det att gå upp en liten sväng och gå lite så att hon skiter.
Sedan är det bara att byta blöja och mata henne och så sover hon igen cirka 3 timmar, men jag vaknar innan henne.
På morgonen kan hon då vara vaken en stund och äta lite, blir byta blöja med och om kläderna har fått en del spya på sig får hon nya kläder på sig med.

På dagen har vi cirka en 3 timmars rutin och jag brukar kunna amma henne innan jag ska äta och då sover hon eller är rätt lugn under tiden jag äter.

Så hittills har jag ingan problem med sömnen eller med att äta alls!
Helt underbart!

Här kommer min förlossningsberättelse för de som är intresserade av att läsa och vill veta hur allt gick.
Jag lägger inte upp lika många inlägg just nu då jag njuter av tiden med min underbara dotter och tar hand om henne mest hela tiden och har henne på armarna en del, även när hon sover för att inte missa för mycket av henne när hon är så liten.

Men nu ska ni få läsa:

 

Söndag 17 November

kl 05.15 ungefär vaknade jag till av att jag märkte att något gör ont i ryggen och lite i magen.
Kollade va klockan va då så därför jag vet vad klockan va. Funderade över det hela en stund och då de kom och gick och det var värk som jag inte haft innan eller känt innan av något slag kunde jag nästan sätta fingret på att det började hända grejer.
Men då det inte var kraftiga och regelbundna så försökte jag fortsätta sova, vilket funkade rätt okej.
Kunde vakna till när det gjorde ont.

Kl. 08.15 ungefär gick jag upp för att jag var kissenödig och när jag torkade mig så hade jag något slemaktigt blandat med brunt på pappret och detta var jag nu helt super hundra på var slemproppen som gick.
Nu kunde jag verkligen inte sova längre för jag blev så glad för det var ändå ett tecken på att det inte var super långt kvar till förlossningen. Var ju en dag över tiden med.

Efter allt detta gick jag ner och åt frukost och satte mig framför tvn för att fördriva tiden.
Pappa kom och kollade och frågade om jag kände av något än då han även på kvällen skulle flyga till London och berättade såklart vad jag hade börjat känna av och så.
Mamma kom ner senare och hon frågade med såklart och jag berättade igen och hon direkt: "Jippi, nu kanske det inte är långt kvar! Det börjar hända något!"
Men då det inte var regelbundet och smärtsamt eller ja, inte jätte ont så vågade alla åka hemifrån till det de skulle göra på morgonen och jag var nästan ensam hemma.
Störde inte mig något vidare direkt.

Senare på dagen när mamma kom tillbaka var läget rätt oförändrat.
Hade fortfarande värk i ryggen mest och sammandragningar framtill samtidigt och slemproppen hade fortsatt att avgå och kom lite bruna flytningar till med.
Mamma åt då lite lunch och vi gick sedan på en promenad på kanske ungefär en timma.
Mamma klockade värkarna jag hade under den tiden som kom med kanske 5-10 minuters mellanrum, men var inte så kraftiga fortfarande och kunde gå och prata samtidigt.

På kvällen sedan började de att ta till mer och mer.
Efter vi hade ätit vid 7, halv 8 tiden tog mamma och jag en tio minuters promenad runt området här hemma.

Efter det satte jag mig och klockade värkarna som kom mellan 3-5 minuters mellanrum.

Fortfarande lätta att andas igenom. Klockade dom i en timma ungefär.
Mamma fick sen ringa förlossningen som sa att vi fick komma in om jag kände att jag ville de.

 

Kl.21.25 ungefär åkte vi till förossningen på Östra sjukhuset.
Kl. 22.00 ungefär skrivs jag in på förlossningen och så satte de CTG på mig för att mäta värkarna och barnets hjärtljud. Såklart kunde hon inte ligga still i magen heller så hennes hjärtljud försvann till och från.

Kl. 23.15 i min mammas anteckningar då, undersökte barnmorskan mig. Då var livmodertappen helt utplånad eller vad man säger och 2 cm öppen. Då jag bara är 2 cm öppen räknas det inte som aktiv förlossning än och barnmorskan sa att jag kan välja om jag vill åka hem eller stanna , det är upp till mig hur jag känner.
Men jag tyckte det kändes bäst att stanna så det gjorde vi.
Försökte blunda lite mellan värkarna så jag kunde samla kraft till det andra som fortfarande väntade mig.

Kl.23.30 ungefär så frågade barnmorskan mig om jag ville ha lavemang så att tarmarna rensas. Det kan även hjälpa att förlossningen kommer igång lite mer också. Hade haft diarré tidigare under dagen, men tackade ja ändå så att allt skulle vara ute.

 

Kl.01.15 ungefär undersöker mig barnmorskan igen och då hade jag bara öppnat mig 3 cm...
Kan ju säga att min tanke va att detta kommer ju ta evigheter! I mammas anteckningar skrev hon med att jag sa att mina värkar börjar bli starkare med.

Kl.01.30 ungefär fick jag är värmekudde mot ryggen och kan säga att det var as skönt.
Provade även här någon gång på lustgas och andra andetaget fick jag i mig gasen och det blev snurrigt med en gång minns jag. Som en fylla utan att ha druckit. Och då hade hon bara på medel, alltså inte fullt än.
Om det verkligen hjälpte mot värkarna kommer jag inte riktigt ihåg, men tog kanske de under 3 värkar för sen mådde jag illa av det med och spydde lite så jag använde inte den mer.

Kl.02.30 blir jag undersökt igen och nu hade de hänt grejer! Nu var jag 8 cm öppen! Och värkarna börjar bli riktigt kraftiga nu med och gör mega ont. Det går inte att beskriva. Det gör fruktansvärt ont och det börjar bli riktigt jobbigt att andas igenom värkarna och det finns nästan ingen paus alls mellan dom.
Det finns dom stunderna som de är starkare än andra, men det släpper aldrig helt.
Och jag känner det fortfarande mest i ryggen.
Vet att barnmorskan nämner något om att det ska ta hinnorna så att vattnet ska gå för det har inte gått av sig själv.

Innan hon tar hinnorna hinner jag öppna mig helt och hon försöker få tag i barnets hjärtljud, vilket inte gick så bra då hon låg så långt nere nu.

Kl.03.00 tar dom hinnorna och vattnet går.
Det känns väldigt roligt vill jag säga när vattnet går och i några sekunder känns det som en lättnad.
Men det varade inte länge.

Kl.03.07 börjar krystvärkarna sätta fart. Dom gör inte ont i sig utan man känner bara att man måste trycka på ordentlingt för att få ut denna ungen nu.
Jag vet att jag håller mammas händer, båda och trycker som satan varje gång jag behöver krysta samt att jag drar ena benet emot mig för det känns som det ska hjälpa.
Det enda som känns här är att det bränner mellan bena.
Sista krystvärken som jag hade var den allra värsta för det var då hon kom ut, hela på en gång och jag trodde verkligen jag skulle spricka upp mot magen och jag vågade inte släppa efter heller för när jag kände de bestämde jag mig att jag inte ska sluta nu innan huvudet i alla fall har kommit ut, men det blev att hela hon åkte ut.

Kl.03.33 var hon därmed helt ute och jag fick kort efter det upp henne på magen.

Hon hade kvar lite fosterfett så hon var kletig.
Men kan lova att allt var skit samma i detta ögonblicket. Jag var så glad att det var över och att jag äntligen fick hålla min lilla tjej.
Det bästa var att jag hade rätt var det gällde könet.
Min mamma hade gissat, eller hon var väldigt säker på att det skulle bli en pojke, medans jag var rätt säker på att det blir en tjej.
Kan ju säga att när jag visste va de blev räckte jag ut tungan åt mamma.
Min mamma fick även klippa navelsträngen.

Om jag såg rätt i journalen om förlossningen så kom moderkakan ut 03.47.
Fick en sprutan på ena skinkan samt att de tryckte på min mage (väldigt obehagligt!!!!) för att hjälpa till att få ut den. Fick trycka själv lite med.
Men det kändes inget. Fick även se hur den såg ut. Som en kaka kan man la säga, men väldigt mindre fräsch!

Hon sökte snabbt efter bröstet och tog det också utan problem så medans de sedan fick sy mig på tre olika ställen med 1 stygn på varje ställe alltså sammanlagt 3 stygn så låg jag och koncentrerade mig på min lilla flicka och att amma henne.
En student va med också under den tiden som jag krystade och fick vara med medans dom sydde så barnmorskan satt och förklarade saker för henne som jag inte alls tänkte på eller brydde mig om.
Jag tackar även gudarna för denna underbara barnmorskan som jag hade för hon var jätte trevlig och stressade ingenting och väntade på mig hela tiden innan hon gjorde något så att det skulle kännas bekvämt för mig hela tiden och det gjorde det verkligen.
På så sätt, även om det gjorde förbannat ont, var förlossningen super!

Fick även lite fika inne på förlossningen medans hon mätte och vägde och satte på tjejen blöjan, men va inte super hungrig så åt inte mycket.
Skulle även kissa innan vi fick komma till BB, men det funkade inte då jag va svullen och bedövad mellan bena så hon tömde mig eller hur man ska säga istället så att jag fick komma upp och vila. Det var inte det skönaste vill jag lova...
Fick åka rullstol upp! Det tyckte jag va en höjdare!! Hade aldrig klarat av att gå upp för mina ben skakade och jag var helt slut.

Vid halv sju tiden var vi uppe på BB. Att lägga sig i sängen och ha sin flicka bredvid sig var det bästa!
Så skönt att det var över och jag äntligen kunde sova! Jag var och är världens lyckligaste!

Ja,äntligen har mitt barn kommit!
Och långt över tiden gick jag inte alls.
Redan dagen efter BF började värkarna smyga in och bli tätare och kraftigare ju mer dagen gick till att jag på kvällen fick åka in.

Sedan måndag den 18 November kl. 03.33 föddes hon.
Det blev en liten tjej!
Vilket va exakt det jag gissade på med! Min magkänsla visade sig att inte vara fel alls!
Och min mamma hade fel för femte gången, vilket jag var tvungen att visa lite kaxigt med att räcka ut tunga mot henne när jag visste att det var en tjej.
Den lilla prinsessan har fått namnet Penelopé.
Hade flera namn att välja på och funderade lite fram och tillbaka (när jag hade vilat) och kom fram till att det namnet passade henne som allra bäst.
Hon va 50 cm lång och vägde 3422 gram.

Nu är jag världens stoltaste mamma. Även om nog alla är de när dom får sitt barn, men ändå!
Helt överlycklig.

Ja, då var man där ja!

Idag är den dagen som bebisen var beräknad så att säga.
Men ingen bebis har kommit än inte.
Det verkar som om det lilla trivs bra i min mage och verkar inte ha för sig att titta ut än.
Har inga förvärkar eller värkar och inget vatten som gått heller i denna stunden.

Imorgon om inget har hänt tänker jag inte sitta hemma hela dagen i alla fall.
Det är grymt tråkigt att bara sitta och vänta på att förlossningen ska komma igång och barnet ska komma.
Man längtar ganska mycket efter det lilla livet, men än får man fortsätta med detta.
Jag hoppas dock att jag inte måste vänta 2 veckor och att jag blir igångsatt utan att den får för sig att komma de närmaste dagarna i alla fall.

Det är riktigt tungt nu såhär nära slutet.
Magen har sjunkit så mycket att det känns som den hänger nere vid knäna och man har bokstavligen magen riktigt i knät när man sitter ner.
Det är inte bara jag som tycker detta.
Men det kanske jag redan skrivit?!

Jag har även kommit fram till att det inte finns något som hjälper till att sätta igång förlossningen i alla fall.
Idag har jag inte gjort ett skit, men de tre dagarna innan de så har jag tagit en promenad på cirka en timma där det gått upp och ner.
Kan säga det var riktigt jobbigt och magen spännde som satan vid vissa tillfällen.
Detta gjorde jag mest för att mamma sa till mig att göra det, men nu orkade jag inte det idag utan var ritkigt trött.
Sov till klockan halv tio (vaknade såklart 2 gånger i natt och sovit lite oroligt med) samt att jag efter frukost och tagit hand om kaninerna la mig i vardagsrummet i soffan och somnade där en timma till slut.

Snart blir det äta något efter ett skönt varmt bad och sedan kanske kolla lite tv för att sedan sova för trött är jag fortfarande.

Försöker att njuta av den sista tiden med bebisen i magen och försöka tänka på det fina som väntar mig efter förlossningen!
Längtar så efter min lilla bebis!

Jag har nu börjat med lite klickträning med min nya lilla kanin nu då.
Min andra är skygg och tar inte mat ur handen på en heller så det är lite svårt att göra det med honom.
Men min nya lilla tjej gör det så tänkte testa och se.

Kommer nu börja med att träna henne 1-2 gånger dagligen beroende på.
Då jag ska få Smillan och henne att gå ihop med tänkte jag köra till en början varannan dag 2 gånger dagligen klickträning och varannan dag 1 gång om dagen och så får hon leka med Smillan den dagen sen med.

Kommer nu bara börja med att hon ska lära sig att klickerns ljud betyder att hon får något gott.
Så samtidigt som hon får något trycker jag på klickern.
Jag använder mig av ärtchips.
Och som innan så tänkte jag träna detta 1-2 gånger dagligen.
Detta kanske jag kommer göra 1-2 veckor eller något. Det beror lite på henne med. Tror hon kommer lära sig rätt snabbt, speciellt om hon har såpass mycket från sin mamma då hennes mamma lär sig snabbt.
Har märkt lite likheter mellan dom två.

Sedan kan man börja med olika tricks.
Det finns såklart olika man kan öva och de är olika svåra med.
Tänkte börja med något enkelt som att stå på bakbenen.
Då blir det att man får försiktigt börja höja handen stegvis och visa godiset och samtidigt säga det man är ute efter då. Gör hon rätt klickar man och ger godiset.
Hon kommer såklart inte förstå va jag säger till en början, men till slut kommer hon fatta att om hon säger så jag göra detta och hör jag sedan klicket får jag något gott.

Man kan sedan även öva att dom sen ska gå på två ben (hennes mamma klarade de ganska fort när jag försökte med henne, fast utan klicker för hon tyckte inte om ljudet alls), man kan träna att dom ska snurra, gå genom en tunnel, komma när man ropar på dom, gå slalom mellan ben, ja lite som en hund helt enkelt.
Detta är min plan med henne som störst nu då under vintern då hon inte är så jätte van vid temperaturen ute.
Samt att hon inte kan de med koppel än då.

Vi får se hur detta går, men just nu är jag positiv mot det hela!
Ska bli roligt!

Idag var det fan i mig kallt ute om jag får säga det så.
Skulle släppa ut Smillan och upptäckte att det var frost och -1 ute, men det skadar inte honom, värre kyla har han varit med om så han fick komma ut för att skutta.

Lilla Caramel fick också komma ut en sväng idag.
Tycker hon alltid är lika roligt.

Tog lite kort på henne. Kanske är lite mycket kanin just nu på bloggen, men det är ändå en del av mitt liv.

Tänkte påbörja med klickträning på tjejen och testade om hon ens tar mat ur handen på mig, vilket denna bilden visar att hon gör.
Hon kollade lite skeptiskt när hon hörde klickern sen med, men hon fortsatte att ta ändå.
Kan skriva mer om det imorgon.

Igår kom hon äntligen hem till mig!
Min fina lilla kanin unge :D
Jag va helt överlycklig och tyckte timmarna innan hon skulle komma gick otroligt långsamma.
Fick även en trevlig fikastund med Emelie och hennes kille på köpet. Underbart.
Man känner sig lite glömd ibland här borta.
Bor ju så sätt lite dumt, men ändå...

Hon fick vara i sin bur själv till en början en liten stund.
Senare tog jag in Smillan som får bo i buren bredvid under natten. Den buren ska dom senare bo tillsammans i med.
Hon va lite osäker i början såklart, vilket inte är så konstigt då allt var nytt och mamma och syskonen var borta.
Men på kvällen fick hon skutta runt lite här inne med och hon åt och drack och så med så det var inga problem.
Blev en mys stund med både Smillan och sedan Caramel.

Idag fick Smillan komma ut igen över dagen och han tyckte nog om det.
Till hans otur regnade de en del av dagen, men så länge det regnar lite så hoppar han runt i hagen ändå.

Nu ikväll tänkte jag att dom kunde få hälsa lite smått på varandra på öppen neutral yta.
Alltså att ingen av dom är i sin bur.
Tog lite bilder på dom med.
Det gick hur bra som helst! Trodde inte det skulle gå så himla bra.
Smillan la sig och hon pussade på honom. Trodde jag inte han skulle göra så han är större och äldre än henne.
Men dom verkade trivas bra ihop.

Han är inte tjock om han nu skulle se ut som det jag lovar :P
Han var tjock förra vintern, men han är helt normal just nu.

 

Imorgon, om inte min bebis kommit då med andra ord och jag inte kan ta emot henne, kommer min lilla tjej hem till mig, alltså min lilla kanin.
Vi bestämde idag, uppfödaren och jag, att hon och hennes kille ska komma på en fika på fredag och samtidigt ta med henne då hon får lämna mamman då.
Så ska fixa allting till henne så det är fint och starta elementet då hon är innekanin och det är kyligt där hon kommer vara för det är precis vid ingången och de rummet är elementet aldrig på för det finns inget!
Bara golv värmen som är trasig...
Men mamma har köpt ett helt nytt element.
Ställde ut det igår så rummet hinner värmas upp lite.
Kommer inte vara jätte varmt och graderna kommer sänkas lite med tiden, men endast till kylskåpsvärme så att säga då mamma har livsmedel därute sen med.
Men för lilla Caramels skull blir det lite varmare där till en början.

Men jag måste ju mellan gravid snack och annat meningslöst (som för mig inte är det egentligen då det är mitt liv) skriva hur mycket jag älskar mina djur!
Jag är ju snart ägare till två kaniner och jag älskar båda mina kaniner jätte mycket!
Samtidigt är jag ägare till en häst som jag just nu inte kan rida och saknar extremt mycket och verkligen bara vill rida igen och pyssla med!
Men även det kommer ta ett tag innan det blir fallet igen då jag inte kommer ha tid eller råd till att börja med.
Kaniner tar ju inte lika mycket tid som en häst direkt.
Och just nu verkar det som att fodervärdarna trivs väldigt bra med min kära häst och dom sköter om honom jätte bra och jag är sjukt tacksam för att ha hittat någon som bryr sig minst lika mycket om honom som jag.
Sen har vi ju två katter, men det är en av dom som är mer min eller som dras mer till mig och accepterar mig lite mer. Min gose kommer ibland när man vaknat på natten och gosar med en, en liten stund.

Jag måste ju visa det då bloggen kom senare.

När jag va i vecka 5-6 någon gång gjorde jag då ett graviditetstest med anledning till att jag hade ont i magen, precis som mensvärk, men problemet var att jag inte hade fått någon mens och den var sen.
Sist jag hade precis likadant var jag gravid, men med den fick jag missfall.
Så jag gjorde ett test och kände på mig att detta kommer visa positivt och det gjorde det.

Det var ju inte riktigt min plan att bli gravid igen så fort inpå det förra.
Jag hade tänkt söka jobb, hitta ett jobb och jobba i alla fall ett år innan jag tänker dom tankarna igen.
Men jag hade bestämt mig med att är jag gravid igen kommer jag behålla det för jag skulle inte klara av att göra en abort, men det är jag.
Jag blev ju såklart glad att jag va gravid igen, men samtidigt orolig.
Det höll ju inte med barnafadern då heller och det kände jag ju på mig lite redan då att det höll på att brista.
Men ja, nu är det som det är och barnet har inget med det att göra och jag är överlycklig att jag snart kommer vara mamma.

Jag ville ju dokumentera det hela från start och därmed har jag tagit bilder varje vecka från början.
Så detta var första bilden jag tog efter att jag fått reda på det och allt lagt sig lite i huvudet.
Såhär smal var jag en gång i tiden och här är jag totalt otränad.

Samma bild som jag la upp här om dagen.
Skillnaden är gigantisk vill jag ju säga.
Jag kan knappt tro det själv att den första bilden är jag för det är ju från Mars månad och nu har vi November.
Helt ofattbart.
Jag kommer nog heller inte kunna tro det när magen är borta att jag hade en sådan mage en gång, men ändå.
Helt otroligt!

Som jag skrev någon gång innan så hjälpte jag min kompis Emelie med hennes härstamningsbevis på hennes kaninungar.
En av dessa små är ju då den kaninen jag ska köpa.

Här är härstamningsbeviset på min lilla skrutt.
Tilltalsnamn kommer vara Caramel.
Nu är det ren slump egentligen att hennes uppfödarnamn är nästan samma.
Emelie bestämde sig för att ha temat Ben & Jerry's glassarna och då finns det ju en glass som heter så och jag hade sagt innan att hon ska heta Caramel och då blev detta hennes uppfödarnamn nu med.
Vilket är ju ganska roligt.
Dom andra kommer jag inte riktigt ihåg vilka namn dom fick.
Förutom "Oh my! Apple pay!"
Minns jag bara för att det va lite ovanligt eller man ska säga.
Svarta fältet står Emelies egna uppgifter som vi ju inte behöver visa inför alla.
Dom som behöver veta det vet det.

Denna fina tjejen är leveransklar nu på fredag, 8 November.
Men det återstår att se om jag hämtar henne då eller efter.
Det är inte helt hundra än.

Idag blev det ett nytt besök hos min kära barnmorska.
Inte för att det fanns något nytt direkt.

Växt lite till har den lilla och den ligger fortfarande precis som innan fixerad.
Magen har ju sjunkit och barnet gräver sig mer och mer neråt kan man säga.
Mitt blodtryck är fortfarande inom gröna zonen.
Barnets hjärtljud är fortfarande utan anmärkning och jätte fint.
Så det enda man väntar på är att det ska komma egentligen.
Om en vecka har jag en ny tid hos min barnmorska.
Det som är mest spännande är att se om jag kommer gå dit eller inte. Det beror ju på om bebisen kommit innan dess eller inte.

Nu är jag i vecka 39 (38+1) idag.
Det är 12 dagar kvar till min beräknad förlossning så med andra ord nästa helg.

Finns inte så mycket att säga.

Igår bestod dagen av att när min kompis Emelie slutat på jobbet att vara med henne en stund.
Hemma hos henne fixade vi det vi skulle med härstamningsbevisen för kanin ungarna.
Jag tog bilderna på de små liven. Emelie fick fixa till dom varje gång de flyttade sig lite för mycket.
Hon pillade en del med allt annat som skulle fixas.
Ett himla mäck!
Hemma hos henne blev det även middag som satt mer än fint!
Sedan åkte vi hem till mig för att skriva ut härstamningsbevisen och även ta en fika och dricka kaffe.

Idag har det varit lugnt.
Har inte gjort så mycket förutom att vila.
Va ute en sväng på promenad med för att göra något annat än bara sitta.
Tog även in min kanin och gosade med honom lite.

Snart hoppas jag på mat för jag svälter snart :P

På barn väg finns inget nytt att säga och inget som ändrat sig direkt!
Rulla tummar!