Intressant fråga egentligen och man kan få fram olika meningar om det.
Det är dom som kommer säga att nej det är det inte, men det finns dom som kommer tycka att om man är glad (och jag syftar på dagligen) så är det inte mänskligt.

Det som oftast är idag är att människor visar sig som glada på utsida inför andra, men oftast så mår det kanske inte så bra som de visar sig.
Jag påstår inte att det är så för alla, men det är, tror jag, det vanligaste just nu, i alla fall nog i min närhet, vad jag har sätt.

Men det tycker folk är i alla fall omänskligt att visa sig glad?
Varför skulle det vara de? Kan man inte vara det?
Är det inte så att egentligen andra människor irriterar sig på de som är glada för att de inte kan vara glada själva?
Och är rädda eller tycker de som är glada är läskiga?
Det är lite det jag nog tror på att det är många som egentligen tycker, men ingen vågar erkänna det.

Det man egentligen ska se bakom en glad människa är att denna människan som är glad kanske nu då är nöjd med det den har, tacksam för allt den har och trivs med sig själv.
En sådan människa anser jag som en glad människa.
Det är en sådan människa jag strävar att bli och håller på att bli.

Därmed tycker jag inte att det är omänskligt att vara glad.
Jag är hellre glad, nöjd med mig själv och tacksam och nöjd med allt jag har än att dagligen gå runt och må dåligt, se allt negativt i mitt liv och klaga över det jag inte har.
Helt ärligt, jag mår bättre än någon annan och har det bättre än någon annan så varför klaga?