Och det vill jag allt lova!
Det är det sjukaste. Drömmarna.
Läste någonstans att man som gravid minns sina drömmar mer och därmed känns det ju som om man drömmer mer.
Och det kan jag hålla med om riktigt. Minst en dröm per natt kommer jag ihåg. MINST!
Kan ju inte påstå att det var så innan.
Vad exakt alla drömmar handlar om tänker jag inte berätta för vissa saker känns som att det är mer privat.
Men hälften av alla drömmar kan man säga handlar om graviditeten och om barnet.
Jag har inte drömt om något som har med förlossningen att göra eller något som skulle tyda på att en förlossning börjar, men jag har däremot drömt om efter förlossningen när jag håller en bebis.
Även när barnet är större har jag drömt om eller bara som bebis.
Så det är lite blandat och barnet har aldrig ett namn och det varierar mellan att vara kille och tjej så det lutar inte mer åt ett håll direkt.

Många av dom andra drömmarna är riktigt riktigt, nästan irriterande verkliga när man drömmer dom.
Man verkligen ser allt tydligt som om det vore här och nu och man känner allt.
Vad jag menar med känna allt är att jag känner alla till exempel kramar eller handslag eller så tydligt, precis som om det vore i verkligheten.
Människor som är med kan vara såna jag träffat eller aldrig sätt innan och ställerna kan vara såna jag varit på eller så har jag ingen aning om vart jag är.
Men om det är person man har träffat eller känner så pratar man ju med dom som om det vore idag allting så att säga.

Men man minns det tydligt och jag kan vara i drömmen och tänka att jag ska sova och drömma lite till och snart vakna.
Känns jätte knäppt. Så man svankar mellan dröm och att vara vaken och så tar det lite tid innan man fattat att man är fullt tillbaka i verkligheten.
Sjukaste är det! Men jag hoppas att detta släpper sen när man inte är gravid längre.
Vissa drömmar vill man inte drömma...