Idag går jag då in i vecka 38 i min graviditet och jag har fulla 37 veckor bakom mig nu.
Det är därmed ca 3 veckor kvar tills jag är beräknad.
Det är 20 dagar kvar till beräknad förlossning.

Min graviditet räknas nu som fullgången och därmed är barnet egentligen helt klar för att klara sig i den världen vi lever såvidare det inte är något fel på ungen, vilket jag absolut inte tror.
Har säkert skrivit innan att barnet kan komma när som helst, men jag säger det igen, det kan komma när som helst.
Det som är mest läksigt och det som egentligen gör mig mest nervös är att man sitter och har absolut ingen aning om när bebisen kommer alls.
Man sitter bara och väntar på den dagen och det kan vara vilket ögonblick som helst, när man minst anar det.
Det tycker jag egentligen är mer läskigt än självaste förlossningen sen.
Förlossningen går ju som den går och man kan läsa mycket om olika förlossningar, så man kan ändå få sig en liten bild även om ingen är den andra lik i upplevelsen.

Hittills har väl egentligen inget ändrats mer de senaste veckor så sätt.
Jag har fortfarande sammandragningar dagligen som inte gör ont alls, men de är jobbiga och ibland blir det tungt att andas för att det känns som det trycker på lungorna.
När man är ute och gå eller gör något spänner magen lite extra.
Man kan alltså slappna av helt egentligen men magen är ändå stenhård.
Men det är ju livmodern som tränar inför förlossningen och det är inget jag kan styra direkt och det betyder inte att förlossningen sätter igång inom en viss tid heller.
Ibland känns det även som att det är ett tryck ner i magen. Som att man har all tungd som finns i magen längst ner i magen.
Jag kan känna tryck mellan bena ibland med eller vid ändtarmen (inget som gör ont så och ja, det låter kanske inte så bekvämt för en som inte vet hur det känns, men det är nog svårt att förklara eller så).
Det kan sticka och ömma mellan bena ibland med och det gör såklart lite ont.

Sedan hade vi ju detta med foglossningarna i höfterna som tilltog helt plötsligt för mig.
Men jag upptäckte snabbt att om jag bara försöker röra på mig dagligen så känner jag inte av det alls eller väldigt lite och i så fall har det liksom varit värst på natten, men även där har det då jag rör på mig minskat och kommer bara ibland så det är helt okej.
Mina knän kan göra lite ont ibland med eller rastlösa eller hur man ska förklara det, men även detta är lätt löst med promenader för min del.

Sen har jag ont i ryggen ibland med vilket ocksp blivit bättre med mina promenader.
När jag väl är ute och går kan det göra lite extra ont i början, men det går över efter en stund.

Så som man kan läsa sig igenom har jag kommit fram till att det mesta går att lösa med lite rörelse för mig då.
Vissa har säkert även läst eller hört att promenader kan sätta igång förlossning.
För min mamma har det funkat.
Jag har läst igenom lite om det och ja, för vissa har det funkat och för vissa inte alls.
Jag har ju gått promenader en del nu så jag kan inte påstå att det satt igång det, men om jag uppfattat det rätt kan det hjälpa till ändå.
Man ska naturligtvis vila mycket nu i slutet med så man orkar med förlossningen, men frisk luft och en promenad är verkligen bra för en.
Alltså det kan hjälpa till då man rör på sig att påskynda processen lite lite.
På förlossningen sen vill dom ju att man ska gå för att det ska hända lite mer.
Däremot kan det sätta igång om barnet och kroppen är redo för förlossningen eller mogen eller man ska kalla det.
Så det kan hjälpa, men man ska inte glömma att vila heller.

Så nu har jag skrivit en hel del känner jag...
Så här sitter jag och rullar tummarna (målar naglarna) och ska senare ta en lång promenad tänkte jag för att jag känner för det faktiskt!
Går själv, men det dör jag inte av.
Kan ju liksom inte hoppas på att det finns någon som orkar gå med mig när jag ändå bara är hemma ;)