Fortfarande är jag väldigt trött på dagarna.
Det funkar så länge man är med någon eller hittar på något, men så fort man sätter sig och inte gör något kommer det som en stor våg över en.
Sammandragningarna håller i sig, alltså mer att dom kommer och går på dagarna.
Det gör inte ont, men det liksom drar ihop sig och blir hårt.
Bebisen sparkar dock som den ska och har gjort hittills eller man ska säga.
Igår fick jag även några stickningar/ilningar mellan bena, men va det kan bero på vet jag ej.
Vissa har känt så när bebisen fixerat sig, men om den är fallet hos mig vet jag inte.
Ska till barnmorskan på fredag så vi får se vad hon säger.
Annars har jag ont i ryggen och bäckenet eller man ska säga lite fram och tillbaka.
Känns som det kommer mer nu när det närmar sig BF mer och mer, men än så länge är det såpass lugnt att bebisen inte är på väg ut än vad jag har märkt.

Min mamma (och därmed blivande mormor) tycker naturligtvis att det är roligt med att en liten bebis ska komma även om hon aldrig tänkt sig att hon skulle bli mormor nu och att jag skulle få barn med 21 år.
Men hon accepterar det och tycker det ska bli roligt.
Tur är att man har henne för jag kan verkligen inte förstå hur små dessa liv är och vad man behöver som är viktigt och vad man kan ha, men som egentligen är onödigt.
Tur det för annars hade det nog lätt blivit att man köpt massa onödiga saker med.
Sen vissa saker känner jag själv att det är totalt onödigt eller att jag verkligen inte behöver det eller vill ha det.
Men min mamma är inte bara bra på de sättet utan hon kan något lite bättre än jag kan: Sticka!
Och hon har gjort det till och från, men nu verkar hon ha en anledning att göra det lite mer så nu har hon gjort det också.
Min farmor var likadan, hon stickade och då oftast sockar så det har vi såklart väldigt många av.
Detta har mamma stickat med till den lilla bebisen, men inte bara det.